Vi vet att allting kan hända i fotboll.

Något som står och pinkar i skogen bakom ett mål.

Någon som lärt sig en svordom och gärna vill tala om det för domaren, för motståndaren eller kanske rent av sig själv.

Eller att någon råka sätta på sig lagkaptensbindeln på fel arm.

Eller missa en straff. En frispark. Eller passning.

Det är liksom idrotten när den är vad den ska vara, just idrott.

Men den här kvällen på Sjöfruplanen hände något som vi sällan eller snarare aldrig har fått vara med om.

Då pratar jag förstås inte om att Guif Blackhawks har vunnit en fotbollsmatch.

Vi har faktiskt lärt oss hur man gör. Vi vet hur vi gör mågester. Vi vet hur man kramas och firar tillsammans.

Men en stund in i matchen när IFK Umeå ledde med 2-0 efter en riktigt svag första period sprang familjen Moes hund rakt över planen, från husse Ståle, förbi lillhussarna Benjamin och Michael, för att sammanstråla med matte Eva på andra sidan av händelsernas centrum.

Många tänkte vad hände, egentligen...

Det var också den händelsen som förändrade hela matchbilden.

Det var den händelsen som gjorde att Guif Blackhawks lyckades vända matchen, hur trötta spelare plötsligt blev pigga, hur ledsna spelare plötsligt blev glada, hur mätta spelare plötsligt blev hungriga.

0-2 skulle vändas.

Och det var Franco Eliasson Nunes som gick i fronten för hela vändningen efter Chaplins signal om att ni måste vi börja springa, nu måste vi ta i, annars...

Under andra och tredje perioden såg det betydligt bättre ut och GUIF lyckades gå ikapp vid 3-3 och brände dessutom två straffar.

- Men vad gör det, vi kommer att bränna fler straffar framöver, men vi kommer också att sätta flera stycken, menade Guiftränaren Luka Anic som fick se sitt Guif Blackhawks gå ifrån till en klar seger med 6-3 efter tre fullträffar som var ett resultat av snabba omställningar med lyckade avslut,

För ledarna var det omöjligt att dela ut ett grönt till samtliga spelare.

Alla var värda ett grönt mot IFK Umeå Blue.

Blåmärkena syntes där det slut.

Men segern var plåster på såren efter en stark insats både försvars- och anfallsmässigt.

Det gröna kortet gick till Olle Bergfors, som brukar spela back men som vikarierade på mittfältet och i anfallet och gjorde en fantastiskt fin insats. 

Guif kom till spel efter en intensiv fotbollslördag i Mjödvattnet där vi spelade fyra matcher. Efter tre förluster i gruppspelet, 1-10 mot IFK Luleå, 1-3 mot Sävar och 4-6 mot Burträsk 05/06 avslutade vi med 4-0 mot Malå i en extramatch på lördagseftermiddagen.

- Mot IFK Luleå hade vi inte en chans. De är ju som aliens, berättade Luka Anic och håller ut armarna i en uppgiven gest.

- Däremot var det svagt att vi inte gjorde en bättre insats mot Sävar. Där hade vi kunnat vara bättre, erkände han.

Men vi sparade det till den här söndagskvällen.

Mot IFK Umeå Blue.

Tack vare en strålande insats av hela laget.

Och Chaplin förstås.

Mål mot IFK Umeå Blue: Franco Eliasson Nunes 3, Rasmus Löfbom 2, Jakob Nordenback.

Tweeta