- Ändå gjorde killarna en jätteinsats, säger Luka Anic.

Sex matcher på tre dygn.
Värre än ett NHL-schema.
För att orka det krävs både underjordiska och övernaturliga krafter.

Vi tar och börjar med de underjordiska.

För planen vi spelade på går under namnet Päråkern och matcharenan gjorde verkligen skäl för sitt namn.

Varför sitter jag och skyller på underlaget?

Är jag en dålig förlorare? 

Varför inte bara erkänna att vi förlorade mot ett bättre lag, ett lag som hade en bättre dag än vad vi hade, ett lag som inte kanske hade fem matcher i benen från den gångna helgen innan vi stövlade in på Päråkern som är placera ungefär där stadsdelen Backen sätter punkt i riktning mot Kåddis.

För GUIF kändes det som aldrig att uppförsbacken tog slut.

Umedalen gick fram till en 2-0-ledning innan vi fick utdelning på en av våra chanser när Lucas Bengtsson lyckades skruva in en hörna.

Under större delen av matchen var det Umedalen som satt i förarsätet men GUIF glimtade till då och då med några vassa spelvändningar och kontringar som gav utdelning och utmynnade i fina målchanser.

Det skulle visa sig kosta mycket för att lyckas ta oss ikapp Umedalen, mer än vad vi kunde betala.

Vi letade i sedelfacket, i myntfacket och kollade om vi hade några tomglas hemma innan domarna blåste att det var över.

Det gick liksom inte.

Guiftränaren Luca Anic drog paralleller med söndagsvinsten mot IFK Umeå Blue där vi vann med 6-3 i en match som såg identisk ut med den vi fick bevittna där på Päråkern intill Waldorfsskolan på Backen.

- Skillnaden var att vi hade marginalerna och turen på vår sida mot IFK Umeå, det hade vi inte i kväll. Det är bara att gratulera Umedalen, sade Luka Anic.

Guifs mål gjordes av Edwin Strömsöe, Lucas Bengtsson samt Bruno Näs, som även tilldelades det gröna kortet av lagledningen.

- Bruno var ett självklart val. Han kunde med cirka en halvtimmes varsel ställa upp och spela, och dessutom gjorde han det på ett strålande sätt,  kommenterade GUIF-tränaren Eva Moe.

Tweeta