Nej - vi har inte blivit smittade av Sir Mo Farah, Justin Gatlin, Usain Bolt eller någon av de andra stora stjärnorna under friidrotts-VM som avslutades under söndagen.

Men vi kunde snabbt konstatera att bortamatchen mot HTF handlade betydligt mer om löpning än om fotboll.

Självklart vill vi inte att det ska låta som en dålig bortförklaring.

I stället kan vi konstatera att fotboll handlar till väldigt stor del om löpning, att vilja löpa, uppåt, nedat, i sidled, framåt, bakåt. 

Yes - precis överallt och helst befinna oss där motståndarna inte är när vi själva har boll och precis där motståndarna är när de har boll.

Men efter 1-9 mot Hissjö/Tavelsjö/Flurkmark kändes som att vi försökte vara överallt men att vi inte kom någonstans.

- Det var stor klasskillnad mellan lagen när det gällde löpningen. De var betydligt bättre än oss att ta löpningar och göra jobbet. Vi blev stillastående och stod ofta och bara tittade på, kommenterade Danne Wiklander.

Under första 20 minuterna var det jämnt spel med ett litet övertag för HTF som gjorde första målet.

Vi hade någon eller ett par chanser att kunna kvittera men hade inte rätta flytet i avslutningarna. 

I andra perioden fick HTF bättre utdelning på sitt rörliga och fantasifulla anfallsspel. Ibland gick det väldigt fort när hemmalaget satte in sina attacker och när vi tappade våra positioner så var HTF inte sent att straffa oss.

- Under delar av andra perioden och första halvan av tredje perioden så gjorde vi det alldeles för lätt för HTF. Då gick det undan samtidigt som siffrorna växte, sade Danne Wiklander.

GUIF lyckades göra ett tröstmål i tredje perioden sedan Linus Johannesson skickat in en hörna från höger och efter retur fått en ny chans att lyfta in den mot mål. Johannessons "andra chans", som skulle kunna beskrivas som en ordentlig luftpastej, nådde till slut in bakom HTF:s för dagen mycket duktiga målvakt. Vi skulle kunna beskriva målet som 50 procent tur, 50 procent skicklighet från Johannessons sida.

Målet hade ingen som helst betydelse för matchen.

Men målet betydde mycket för Linus Johannessons och hans lagkompisar som tände till efter tröstmålet och kunde se till att det inte blev tvåsiffrigt.

Eller blev det så?

- Få se nu, sade domaren och började räkna noteringarna i sitt block.

Minuterna innan hade han dömt mål för HTF på en straff som han efter matchen funderade om det verkligen var giltigt.

- Deras spelare ryckte för tidigt in i straffområdet och straffen borde ha gått om, sade domaren.

Ändå blev det avspark efteråt - som om målet var korrekt.

- Men vi kan dra bort det, det spelar ju ingen roll om det slutade 9- eller 10-1, resonerade domaren.

Straffmålet hade ingen som helst avgörande betydelse.

I stället var det löpstyrkan hos hemmaspelarna som var den stora skillnaden mellan lagen. 

Det var det som straffade Blackhawksspelarna dagen efter Tavelsjös halvmara ägt rum i Jesper Blomqvist-land.

Och det var det som gjorde att bortamatchen mot HTF blev en mara för Guif Blackhawks.

- Nu vet vi vad vi behöver jobba på, att det blir mer löpning på träningarna och det kommer att bli kul, säger Danne Wiklander. 

Trots förlusten i Tavelsjö så måste vi jobba vidare och försöka få killarna att tycka att fotboll är roligt igen.

Danne Wiklander tar upp tre viktiga delar.

1) Självförtroende.

2) Positiv feedback.

3) Fokus.

- Efter många förluster är det svårt att tvinga fram att fotboll är kul. Vi måste jobba vidare med att fortsätta peppa killarna så att vi tar oss upp på hästen igen, menar Danne Wiklander.

 

- 

 

 

 

Tweeta