Efter en makalöst härlig lördag med tre segrar av fyra möjliga i FBIK-cupen var Guif Blackhawks tillbaka i vardagen, förlåt söndagen, när det var dags för seriematch i gryningen, okej då, klockan 9:15 på söndagsmorgonen.

På andra sidan mittlinjen stod Guif Calrshöjd som också deltog i FBIK-cupen under lördagen och hade fyra matcher i benen och kom dessutom till spel med betydligt färre spelare än oss.

- Det finns givetvis massvis med ursäkter för att vi inte kom upp till en nivå där vi kan ligga, att vi hade fyra matcher i benen, men det var ju lika för dem, sade GUIF-tränaren Luka Anic.

Var är fidget spinnern?

Det var naturligtvis många frågor som dök under matchens gång.

Hur kan det fina spelet på lördagen plötsligt bara försvinna?

Har vi glömt att vi är ett lag?

Är våra svarta tröjor oturströjor?

Glömde jag min fidget spinner där hemma?

Eller är det bara att konstatera att vi hade tomt i tanken, att bensinen var slut, att vi hade slut på alla de fina och rättadresserade passningarna och att vi inte längre hade någon magi i vårt anfallsspel.

Det är svårt att veta.

De här frågorna kommer vi aldrig få veta svaret på när vårt fokus befann sig någon helt annanstans än just på Sjöfruplanen.

Det är liksom bara att glömma och gå vidare.

Det är tillåtet även i ungdomsfotboll att ha dålig dagar.

På bänken pratades det som att vi måste springa, vi måste börja passa varandra, vi måste börja samarbeta, vi måste, vi måste, vi måste.

Redan efter en period insåg vi att det var fruktlöst.

Spelet fanns inte där.

Inte heller viljan.

Inte heller kunnandet.

Det är sådana här gånger som det är lätt att gräva ner sig i det vi gjorde som inte fungerade. 

Alla kan inte vara på topp hela tiden.

Därför finns det ingen anledning att gräma och undra över varför det gick som det gick. Det är vi tränare som har den uppgiften. Det handlar om att försöka ta sig upp på vägen efter en avåkning.

Samtidigt bör vi hylla våra motståndare som var betydligt hungrigare, snabbare och starkare än vi.

Men kom ihåg - bara i den här matchen.

I nästa kan det se helt annorlunda ut och det är det som är den stora tjusningen med ungdomsidrott och i synnerhet när handlar om lagspel.

Inte som ett lag
I dag uppträdde inte vi som ett lag och hjälpte varandra.

Efter matchen kom Carlshöjdstränaren Magnus Nilsson och var snäll nog att tycka att vi många gånger hade otur i våra anfallsattacker.

Med distans till matchen kan vi konstatera att vi inte alla gånger hade marginalerna med oss och kanske 1-9 var i största laget.

Det vi i alla fall ska ta med oss var att vi lyckades göra matchens sista mål.

Okej, matchen var ju långt ifrån förlorad men Linus Johannessons reducering till 1-9 gav i alla fall bättre smak i munnen.

Och hans kliniska avslutning var minst lika skön som den skolavslutning som hägrar för killarna på onsdag.

Till sist: Vi delade ut vårt gröna kort till Carlshöjdsspelaren Arvid Nilsson. Men våra motståndare hade glömt att ta med sig sitt gröna kort, vilket betyder att vi där vann i alla fall med 1-0. Alltid något.

Målvakter: Lucas Bengtsson (1:a), Marin Laestadius (2:a), David Karlström (3:e)

Backar: Colin Brontén, Hugo Karlsson, Edwin Strömsöe, Olle Bergfors.

Mittfältare: David Karlström, Kalle Gelfgren, Jakob Nordenback, Leon Wiklander, Oliver Lyxell, Benjamin Moe.

Anfallare: Marin Laestadius, Linus Johannesson, Lucas Bengtsson, Leo Sandström.

Saknades: Isak Holm, Axel Granberg, Lukas Karlsson Vikman.

Tweeta